Nyheter Web-Shop Rapport-STHLM Fiske-Tips  


Uppdaterad:
2007-02-01

WEBSHOPEN

Trolling för dummies

Fisketips:

Lax vid i Nynäs

Fisket vid Ö:Muskö

Havsöring vid Vitsgarn

Havsöring på Gålö




 

 

 





 

Fisketips
Bild laddas

Regal Sportfiskes Trollingskola. Del.16:


TAKTIK FÖR VÅRLAX

 

 

Att kunna spå var fisken finns är nog lika svårt som att spå väder, om inte än svårare.

Taktik är en plan på högre nivå. Val av fiskeplats och djup är taktik inom fiske. Teknik handlar om hur man gör och är naturligtvis viktigt även det, men utan en bra taktik blir det många tomma turer.
En gammal sanning är att 90 % av fisken finns i 10 % av vattnet. Jag ser ingen orsak att ifrågasätta det, men det verkar snarare vara sämre än så när det gäller lax. Oavsett om siffran är exakt eller inte så belyser den vikten av fiskarens taktiska val. Rent statistiskt skulle man då fiska bara en timme i vatten där det finns fisk under ett tiotimmarspass. Kan man bara dubblera den tiden från en timme till två har man tagit ett bättre taktiskt beslut än vad rent planlöst slumpfiske skulle vara.
Exemplen är från mina hemmavatten vid Nynäshamn, men principerna är ganska allmängiltiga och kan också överföras till andra östersjövatten om man tar hänsyn till de lokala förhållandena.

Att utesluta tomma vatten
En bra väg att eliminera massor med tomma vatten är att ställa sig frågan: Var är laxen INTE?
Utifrån artens normala vanor och preferenser kan man utesluta stora områden där det är osannolikt att finna lax. Observera ordet ”osannolikt”. Man kan få lax till och med i Mälaren och den inre skärgården men kvantiteterna är så små att det inte är lönt att fiska efter dem där, även om någon lyckas ibland. Det är svårt nog på de ställen där laxen är relativt talrik.

     

De områden där det är osannolikt att finna lax är:
Den inre skärgården, nära land innanför 20 meterskurvan och över vidsträckta grundflak. Den mesta laxen finns alltså att finna utanför kusten över djupt vatten. Merparten av mina Nynäshamnslaxar är tagna där vattendjupet överstiger 40 meter och bara ett litet fåtal där det är mindre än 20 meter.
Det här innebär dock inte att det måste vara djupt överallt. Ofta finns det grunda vatten i närheten där laxen står eller går.


Vandringsstråket
När laxen vandrar mot sin födelseälv följer den ett doftspår i det vatten
som rinner söderut från lekälven. Doftspåret är som en flod i havet med
en viss bredd och ett visst djup. Strömmarna flyter inte slumpartat. Var
de flyter bestäms av fysikaliska krafter och de flyter därför samma vägar
år från år.
Eftersom strömmen flyter ytligt, det är ju lättare sötvatten, så påverkas
den till stor del av vinden. Vet man bara var strömmen brukar flyta är
det inte så svårt att lista ut åt vilket håll vinden har böjt den. En enkel
princip är att man söker i vindens riktning från normalspåret. Enda
svårigheten är hur långt man måste fara. Blåser det mot land är det enkelt.
Där finns det ju en gräns. Men blåser det utåt är det svårare. Något exakt
svar har jag inte men man vet åtminstone åt vilket håll man ska söka och det räcker ofta för att vända fiskelyckan.
Hur finner man stråket? Det är inte särskilt lätt. Först måste vi skilja på
två begrepp.
Vandringsstråket är den väg som merparten av fisken tar på sin väg
norrut. Sötvattnet som flyter söderut från älven har en doft som vägleder
fisken. Vandringsstråket är mycket bredare än doftspåret. Fisken tycks
inte bara simma direkt i doftspåret utan håller sig också omkring den. Den
högsta koncentrationen av lax är spridd kanske inom en kilometer från
själva spåret och vissa laxar verkar göra ännu större utfärder i sidled.
Oftast finns det absolut ingenting i vattnet som vi kan se som talar om
var spåret går.
För det mesta får man basera sitt val på ett antagande utifrån var den
brukar gå och sedan resonerar man vidare utifrån hur det blåser. Ibland
har man omständigheterna på sin sida då det driver sopor, gräs och annat
i spåret. Ibland kan man även se en liten temperaturskiftning i ytan där
den flyter fram. Men för det mesta har man ingen aning om var spåret går.
Man får bara vänta och hoppas att någon får fisk och har man tur är
det en fisk som simmar i stråket och inte bara en som irrat iväg från det.
Eftersom det är så sällan man verkligen kan se spåret kan man ju undra
varför det över huvud taget ska vara nödvändigt att tänka på saken alls?
Jo, hittar man lax så vet man att det kommer flera samma väg så länge
inte vinden förändras.

Körriktning
En annan taktisk sak som man ska ha med i sina planer är fiskens
simhastighet. Om vi fortfarande föreställer oss laxens väg som ett diffust
spår så kommer det att vara en ganska likriktad trafik i den i en bestämd
riktning och i en viss hastighet. Vid Nynäshamn är riktningen norrut.
Om vi antar att laxen förflyttar sig cirka 1-3 mil per dygn i genomsnitt,
kan man dra vissa taktiska slutsatser utifrån det. För det första är det
nog klokast att antingen fiska tvärs stråket eller i andra hand emot det.
Att köra med stråket är sämre för då går man i samma riktning som fisken
och man passerar färre fiskar rent statistiskt.
En annan taktisk slutsats är att om man fick bra med fisk vid ett ställe
i stråket igår, så är det ett bra val att fiska ca 2 mil längre upp idag. Med
laxens vanliga tempo bör gårdagens gäng passera där någon gång idag.
Trafiken i stråket är inte jämn. Laxen passerar i små skvättar, större stim
och som enstaka fiskar om vartannat. Vet man bara var stråket går kan
det löna sig att bara vara kall och vänta tills det passerar ett gäng. Det
kan kännas tröstlöst och tomt under längre perioder men sådant kan
ändras till formidabla laxfester på bara minuter när ett flak kommer i stråket.
När det händer gäller det att hänga med och inte släppa kontakten.

Hot spots
Jag har ett begrepp som jag kallar för ”hållplatser”. Stråket där laxen
vandrar passerar över både jämna bottnar och över kuperad botten. Lax
finns naturligtvis i hela stråket, men i vissa partier av den får man i princip
aldrig någon lax medan i andra nappar det oftare än annars.
Min tanke är att laxen inte rör sig målmedvetet hela tiden. De stannar
upp en tid på dessa ”hållplatser” och är mer benägna att nappa då. Typiska hållplatser är vandringshinder av olika slag, som öar, grundområden och
platser där det finns mat. I anslutning till dessa hållplatser får man de flesta
laxarna men var dessa ligger är inte alltid så tydligt. Dessutom varierar de
från dag till dag om det är fråga om en matplats. Nyttan av det här med
hållplatser är mest för framtiden.
Får man en lax mitt ute i ingenting är det förmodligen en simmare och
därmed en slumpfisk. Finns det någonting i närheten som skulle kunna göra
platsen till en hållplats, som exempelvis en grundtopp, en sluttning eller
en grop, kan det vara bra att lägga platsen på minnet.
Kombinationen flaskhals och hållplats i vandringsstråket är de bästa fiskeplatserna. Sådana bildas i anslutning till vandringshinder som ligger
tvärs stråket och de bästa är hinder med branta sluttningar med djupt
vatten intill hindret. Sådana hinder tycks styra laxen runt hindret och de
stora djupvariationerna brukar även skapa förutsättningar för betesfisk
att trivas. Det heta området bildar en zon på bortåt en kilometer runt
själva hindret.



Val av område
Vattnen där man trollar efter lax är så stora att redan innan man kastar
loss måste man ha en idé om ungefär vart man ska ta vägen. För ett
sådant taktiskt val måste man veta den aktuella vinden och helst också
hur vinden har varit de senaste dagarna. Om jag håller mig till mina
hemmavatten och tar det som exempel, så brukar jag resonera på följande
sätt under vårfisket. Utgångspunkten är normalstråket, se bild
(bilden är baserad på fångad fisk). Utifrån vindens riktning tänker jag mig
åt vilket håll ytvattnet har förflyttat sig.
Vid pålandsvind (SO) börjar jag fisket mellan land och normalstråket.
Vid frånlandsvind (NV) fiskar jag mig från normalstråket och utåt. Det
södra området från Gunnarstenarna och söderut är mera utsatt för vind
och därför mindre bra vid frånlandsvind. Då brukar jag ta det norra området,
norr om Gunnarstenarna. Vid pålandsvind är båda områdena bra.



Vindar som blåser längs land, SV och NO, innebär inga större taktiska
skillnader vad det gäller avståndet från land. Sydvästvinden driver det
varmare ytvattnet norrut och fisket är bra efter hela området i normalstråket. Nordostvinden däremot kan fylla det norra området med kallt vatten och
då är det södra området i regel bättre.
Teorierna stämmer bättre ju längre vinden blåst från samma håll och
vindens styrka får avgöra hur hårt man tolkar principerna.



Om våren har man stor hjälp av vattentemperaturen. När man kör i eller
mot vindens riktning stöter man på ganska varierande temperatur på olika
avstånd från land. Om vattnet i övrigt är kallt försöker jag hitta lite varmare
vatten som ligger nära laxens trivseltemperatur. Vid frånlandsvind kan det
vara väldigt kallt nära land. Är det under 7 grader fortsätter jag utåt tills
jag hittar varmare vatten. Hittar man det finns laxen garanterat där. Samma
sak vid pålandsvind, fast tvärt om. När jag passerar kallvattengränsen
vänder jag inåt igen.
Ju tidigare om våren man fiskar desto viktigare är
val av fiskeplats på grund av de stora temperaturskillnaderna. När
vårsolen värmt upp ytvattnet till 10 grader eller mer, blir förhållandena
mer stabila och vindens betydelse minskar.

Anpassningar
Fisket förändras en del från att de allra första laxarna dyker upp i maj
och fram till den dagen kön passerar området runt midsommar. Det
huvudsakliga vandringsdjupet för laxen ligger mellan 1 och 12 meter.
Det vandringsdjup som gäller för dagen styrs mest av temperaturen,
och fisken simmar helst i spannet 7-10 grader. (siffrorna är baserade
på fångad fisk)

Maj månad
Under de första veckorna i maj är vattnet i regel kallt, 6-7 grader. Det
ytnära vattnet är varmast och laxen föredrar att simma högt. Mest fisk
fångas i de översta fem metrarna. Vindens påverkan är stor och det lilla
varmvatten som finns är en pålitlig magnet för laxen.
Mot slutet av maj är vattnet nästan uppe i 10 grader och
sjugradersgränsen brukar ligga runt 10 meters djup. Nu kan man sprida
lite mer i höjdled med tyngdpunkten runt 5 meters djup.

Juni månad
När ytvattnet går över 12 grader börjar man flytta tyngdpunkten djupare
och fiskar från 2 till 12 meters djup. Här brukar sjugradersgränsen gå.
Även om vattnet skulle vara relativt varmt ända ned till 12 meters djup,
så fångas de flesta laxarna över den nivån i alla fall. Laxarnas vilja att
simma i det övre vattenlagret verkar vara så starkt att lite ”fel” temperatur
inte påverkar dem. Men det finns gränser. De sena vandrarna som passerar
efter midsommar kan simma så djupt 20 meter eller till och med mer om det
övre vattenlagret är badvarmt.
Generellt har vinden en stor påverkan på vattentemperaturen och därmed
även fisket. Långvariga och starka vindar stuvar om rejält i vattnet, inte
bara vid ytan. En termometer som kan sänkas ner säger mycket om hur förhållandena är på djupet.
GTM-40 är ett ypperligt verktyg för laxtrollaren även på våren. Definitiva
siffror förklarar varför fisket är som det är och man slipper spekulera.
Säsongen är alldeles för kort för att man ska ha tid med gissningar.

Den överlägset bästa taktiken.
Den taktik som slår allt är samarbete. Vindarna rör ständigt om i ytvattnet
och förändrar fisket från dag till dag. Är man flera båtlag som kan hjälpas åt
när det gäller till exempel vattentemperaturen på olika ställen, kan man bilda
sig en bra uppfattning om var det är lönt att fiska. När en ensam båt har landat
sin fisk har laxarna oftast redan simmat vidare en bra bit innan man är igång igen.

     

För beten och teknik se länken ”Lathunden” ovan på denna sida...

AV TAPANI "TAPSA" FILPPULA, för Regal Sportfiske, tel: 08-710 80 00.

.

 

 
COPYRIGHT: Regal Sportfiske. All form av kopiering förbjuden, alla rättigheter förbehållna...
NYHETER  |  WEB-SHOP  |  RAPPORT-STHLM  |  FISKE-TIPS  |  TÄVLING  |
Regal Sportfiske  -  Hamnvägen 3  -  143 30 Vårby (Stockholm) Öppet: vardag 09.30-18.00, Lördag 10.00-15.00
Telefon: 08 - 710 80 00  -  Telefax: 08 - 710 68 68  -  E-post: sportfiske@regalmarin.se