Nyheter Web-Shop Rapport-STHLM Fiske-Tips  


Uppdaterad:
2007-02-01

WEBSHOPEN

Trolling för dummies

Fisketips:

Lax vid i Nynäs

Fisket vid Ö:Muskö

Havsöring vid Vitsgarn

Havsöring på Gålö




 

 

 





 

Fisketips
Bild laddas

Regal Sportfiskes Trollingskola. Del.15:


ATT STÄMMA INSTRUMENT - Fiskarens fioler

 

 

Vanligen är det så att de flesta laxtrollare använder sig av två farter. En "normal" fart som man använder under vårfisket efter lekvandrande lax och en "lågfart" för djupriggfisket på stora djup under sommaren och under vinterfisket i kallt vatten. Betena inhandlas för att passa antingen i det ena eller det andra fartregistret och det är sällsynt att ett och samma bete fiskar bra i båda registren utan omjusteringar.

I den första trollingskolan berörde vi betesvalet utifrån det man hade och sorterade dem i olika farter. Justeringen sträckte sig till byte av krokar och ringar. Nackdelen med den här något primitiva justeringen är att man ibland landar på krokbestyckningar som inte är särskilt bra.
Det är det vi nu skall behandla, det som kallades "överkurs" i den första skolan. Att våga böja ett drag.

Först lite grunder om viktiga detaljer och principer
Alla drag är mer eller mindre skålade, dvs att plåten är böjd i både dragets längdriktning och tvärriktning. Tvärprofilen, den böjning som plåten har när man betraktar draget från ändarna, avgör vidden i simrörelsen. Kraftig tvärböj ger en rörelse i smalare bana med mindre utslag i sidled medan en närmast platt tvärprofil ger en vid simrörelse med stora utslag.

Draget är också böjt i dess längdriktning. Här förekommer ett par varianter. En enda sväng i samma riktning som avslutas i en något kraftigare böj mot bakdelen, s.k. J-form. Den vanligaste typen har två böjar åt var sitt håll fram och bak, en s.k. S-form. Det är böjen i dragets bakdel som är dragets "motor" och den står för det mesta av kraften i simrörelsen.
Nu böjer vi! De vanligaste målen med en justering är att antingen häva spinn eller att öka intensiteten i rörelsen. Med andra ord handlar det om att ändra betets fartregister så att det passar dig och din fart.
Att häva spinn. Grundregeln är alltid: Börja med att ändra böjen i dragets bakdel, räta ut den något för att häva spinnet. Den andra möjligheten är att öka den främre böjen något mot den bakre böjens riktning. När du är nöjd så kontrollera att farten tål att ökas ca 0,2 knop utan att draget börjar spinna.
Bild laddas...

Bild laddas...

Bild laddas...

Bild laddas...
Att få liv i ett bete som vickar och svajar kraftlöst från sida till sida.
Här handlar det mera korrekt uttryckt om att sänka dragets fartregister.
Grundregeln är: Börja med att öka den bakre böjen något. Det här ger
verkan till en viss grad, böjer man för mycket får man motsatt effekt.
Räcker inte justering av bakböjen riktigt till så kan man gå vidare med att
justera även i den främre delen av draget. Rörelsen får mera kraft om
man böjer framdelen åt samma håll som bakböjen. Avsluta med att
kontrollera fartmarginalen. Draget skall tåla en fartsänkning på minst
0,2 knop utan att "dö".

En naturlig fråga i det här sammanhanget är:

? -Kan vilket drag som helst justeras till att fungera bra i vilken fart som helst?

  -Nej. Justeringar på ca 0,5 knop uppåt eller nedåt kan göras framgångsrikt i de flesta fall. Tillverkaren av betet har från början givit plåten en form som passar för det fartregister där draget är tänkt att arbeta.
Man kan faktiskt genom att bara se på betet ana sig till vilket fartregister den har och därmed få en uppfattning om åt vilket håll i fartregistret den lämpar sig att justera.

Beten tänkta för de lägsta farterna, 1,7-2 knop är ofta något bredare framtill än vanligt och dragets tvärsnitt från ändan sett är nästan platt. En minimal U-form i tvärsnittet ger vidd i simrörelsen trots låg fart. Lågfartsbeten brukar även vara något kortare och bredare än högfartsbeten. Bild laddas...

Drag för det högre fartregistret är smalare i framändan och tvärsnittet
från ändan sett är mera U-format. Den kraftigare U-formen håller draget
i en smal bana trots hög fart.


Normalfart - 2,5-3 knop
Normalfartområdet är det fartområde i vilket de flesta kör när det inte
finns någon särskild anledning att köra sakta. Fartområdet spänner från
ca 2,5-3 knop och fördelarna är bland annat att båten blir lättare att
manövrera och framför allt att man hinner fiska av mer vatten under ett pass.
Exakt vid vilken decimal i fartregistret din fart hamnar på är personligt
och brukar ge sig självt när man blivit bekant med båten. Det är relativt
lätt att hitta beten för dessa farter men ofta är en liten finjustering på
sin plats för att få ut det där lilla extra.

Dodgerfart - 1,7-2 knop
Det lägre fartregistret bedrivs nästan uteslutande som "dodgerfiske" på
större djup där lockblänkena har en avgörande roll. Grundorsaken till en
lägre fart är släpmotståndet mot redskapen. Av praktiska skäl hamnar den
exakta hastigheten på den fart där de viktiga lockblänkena fungerar optimalt, vanligen 1,8-2,0 knop.
Det här är det svårare fartregistret av flera skäl. Att bara hålla den här
låga hastigheten i t ex medvind kan vara svårt särskilt i kombination med
en stor motor. Båten blir svår att styra och det blir rent av en utmaning i
en hygglig motvind. Som om allt detta inte vore nog så visar det sig att
när man väl börjar att försöka handplocka beten för "dodgerfart" så hittar
man inte många. Av någon anledning är lågfartsbeten underrepresenterade i butikerna.
Vissa beten visar sig ligga retsamt nära, bara ett par decimaler i
fartökning så går de bra men drar man av till 1,8-2,0 knop så försvinner
kraften och livet i rörelsen. Det är i första hand de här betena,
de som nästan fungerar som
man ska försöka att trimma in för att fungera i dodgerfart.

Tumregler vid justering av drag
Det måste påpekas att det finns en risk när man börjar att justera ett drag.
Man kan förstöra draget så några tumregler och riktlinjer är på sin plats.

  1. -"Less is more". Börja med ytterst små justeringar, oftast så räcker det. För stora ingrepp går inte alltid att ångra eftersom en böjning alltid även ändrar betets skålform.

2. Man lyckas bäst med drag som är lätta att böja med bara fingrarna. Behöver du ta i eller använda verktyg så är draget för hårt och det blir svårt att göra en kontrollerad justering.

3. Ha klart för dig hurdan rörelse du är ute efter och vid vilken fart innan du börjar.

4. Börja med att justera drag som har blivöstret är alltså ganska lika men betena kräver lite olika "motor" (=form) beroende vilken fart dragets skapare fiskar i.äder utan passar på att göra när det är som lugnast på sjön och då man har 100% kontroll över farten.

Fabrikanterna tycks vara ganska överens om vilket rörelsemönster som
fiskar bra men det som skiljer är att den rätta gången inträffar ofta vid
lite olika fart mellan fabrikaten. Rörelsemöstret är alltså ganska lika men
betena kräver lite olika "motor" (=form) beroende vilken fart dragets
skapare fiskar i.
De allra flesta av dragen på butikernas hyllor ligger i normalfartsområdet
men bara en bråkdel lämpar sig för körning i lågfart. Sortimentet i en butik är naturligtvis valt utifrån personalens egna preferenser och hur de själva fiskar.
Därför är de olika farterna representerade ganska olika från ort till ort, allt beroende hur man brukar fiska där. Orter där man bedriver mycket
djupriggsfiske har oftare butiker välsorterade med både beten för lågfart och lockblänken.
Men det här är inget problem för den som kan konsten att trimma sina
drag för det går alltid att hitta något som fungerar efter en större eller
mindre justering. Generellt kan man säga det här om de olika farterna att normalfartsområdet är ganska enkelt att hantera men att det är svårare a
tt trimma beten för lågfartsområdet.

Rörelseidealet.
Rörelseidealet som man strävar efter vid trimning får inte bli för enahanda,
målet får absolut inte vara att allt trimmas till samma rörelsemönster även
om någon viss rörelse fiskar bäst.timent kan bestå av följande rörelsetyper:
ed samtidigt. Finns det fisk på platsen så gallrar den ofelbart ut sådant som
är "fel" för tillfället.
Ett bassortiment kan bestå av följande rörelsetyper:

  Beten med rytmiskt rörelsemönster.

Livliga beten.

Beten med oregelbunden rörelse.

Beten med yviga rörelser.

Beten som simmar i en smal bana.

För att bara nämna några grundtyper som tydligt avviker från varandra.

Bild laddas...

Fiskar skiftar i humör och aggressivitet från dag till dag och även under
dagens lopp och kan byta preferenser tvärt för en kortare eller längre period. Variationen i rörelsemönster i sortimentet är viktigt, man ska ha något tydligt annorlunda att bjuda på den dagen det inte vill sig.
En exakt beskrivning av hur beten trimmas till gångarterna enligt exemplen
ovan är inte möjligt eftersom det ofta handlar om ytterst små justeringar och materialet varierar.

Några ungefärliga grundregler ger i alla fall en viss vägledning om vad
man kan börja med.


  1. Den främre böjen ger stabilitet. En ökad framböj åt motsatt håll som bakböjen ger beten med mer rytmisk gång och ett stabilt vickande som inte påverkas av mindre fartändringar. Draget görs altså mer S-format. Rörelsekraft och intensitet finjusteras med den bakre böjen

2. Den livliga och oregelbudna typen är instabila skedar som körs nära sin spinnhastighet. Instabiliteten fås genom att den främre böjen mer eller mindre rätas ut eller till och med böjs något åt samma håll som bakböjen så att draget går mot J-form. Beroende på plåtens form får man antingen den livliga typen som tumlar runt emellanåt eller så får man den oregelbundna typen som gör plötsliga kast i sidled. Särskilt den oregelbundna är svår att få till och går bara med ett fåtal drag. Rörelsekraft och intensitet finjusteras med den bakre böjen.

? Kan man inte ge några exempel på vanliga beten för de här olika gångtyperna?

  Ja det kan man naturligtvis men allt blir i viss mån en tolkningsfråga. De flesta dragen har minst två eller tre av gångarterna beroende på vilken fart man kör. I låg fart lunkar draget rytmiskt med en stabil vickande simrörelse och höjer man farten övergår rörelsen i den livliga typen. Det här alltså helt beroende på trollingfarten så att något kategoriskt svar kan man inte ge.

Därför väljer jag bara att ge några exempel i registret runt 2,5 knop.

  Rytmisk, lågt tempo.
Big Horn, Break Point XL, Ismo Mag.

Rytmisk, högt tempo.
Break Point L.

Livlig.
Nothern King Mag, Pirate.

Oregelbunden.
Inga exempel. Rörelsetypen uppträder alltid i ett mycket smalt fartområde och id i ett mycket smalt fartområde och kräver justeringar för att den ska hamna just i din fart. Beten med j-böj som t ex Big Ed och Flutter Chuck Magnum kan med en del fingerfärdighet och tålamod fås till den här gången vid farter över 2,7 knop.

Om vi bortser från djup och plats så är dragets rörelse den faktor
som har störst betydelse vid fiske. Det borde vid det här laget vara
ganska klart att bete och fart hör intimt ihop. Det är därför av största
vikt att man har kontroll på sin trollinghastighet. Att veta vilket bete
som fångade fisk är en nära på värdelös information om man inte vet
vid vilken fart draget fångade fisk. Notera bete och hastighet så
exakt du kan när du får fisk. Det är det bästa sättet att kunna upprepa framgången även vid nästa fisketur.

AV TAPANI "TAPSA" FILPPULA, för Regal Sportfiske, tel: 08-710 80 00.

.

 

 
COPYRIGHT: Regal Sportfiske. All form av kopiering förbjuden, alla rättigheter förbehållna...
NYHETER  |  WEB-SHOP  |  RAPPORT-STHLM  |  FISKE-TIPS  |  TÄVLING  |
Regal Sportfiske  -  Hamnvägen 3  -  143 30 Vårby (Stockholm) Öppet: vardag 09.30-18.00, Lördag 10.00-15.00
Telefon: 08 - 710 80 00  -  Telefax: 08 - 710 68 68  -  E-post: sportfiske@regalmarin.se